seija

Guuuuuuuuuuuuuuuud vad jag e snörvlig,snorig och eländig och det är inte klokt vad det e synd om mig.
Finns juh i o för sig en fördel..jag behöver inte göra nåt här hemma...höhö....jag har vatt snorig sen helgen.

Igår kom min ljuva lilla make till mitt jobb med en knippe röda rosor...huu så rart av han,mitt i mitt snörvliga elände på jobb så dyker han upp med blommor åt mig.
han hade varit så gullig att han varit med fina blommor till min mamma oxå,mamma har ju varit krasslig till o från på sistone,fått åka akut in på sjukhuset några vändor,e hjärtat som protesterat lite för henne..min lilla mamma...

Imorgon ska jag tebax till jobbet igen men det blir lätt simpelt,ska sitta i kassan,så det enda man behöver hålla alert e huvvet,bena får vila en smula.

Saknat Eira på jobbet,insåg att hon fattas mig på min arbetsplats.Hoppas hon mår efter omständigheterna helt fantastisk...och lilla Linda med sitt flerdelade ben...*skickar över pappers- (miljövänligt) - påsvis med positiv energi till dom bägge*

Nu ska jag gå sätta mig på sängkanten o dingla med bena o vänta på att jag ska somna o trilla omkull...knäppt tänker ni...mjäää men jag hostar så förbaskat när jag lägger mig ner...

Så till dagens lilla Eira:
"Tålamod är konsten att hoppas"

och jag är en flikka med otroligt mycke tålamod så till alla som hävdar att jag är hopplös vill jag bara tala om att jag faktiskt juh är hoppfull..*S*

Tjingleing!