seija

Tudeluuu!!

Jag kom som på att det är ju ett tag sen som jag pratade om min fina blå, det känns lite ångest relaterat att inte göra det - men det kanske e för att det e sån äkta kärlek mellan oss, jag är helt övertygad att hon känner samma sak.
Eira skulle tveklöst kalla det för "kosmisk kärlek"?

Vi har en sån otrolig förståelse för varann och överseende med saker,
ja, som tex det här att jag bryr mig inte om ifall fina blå kvider ibland och periodvis tappar en del delar och jag är inte så brydd över att ungarna måste agera tuta nu när hon är inne i en fas och inte vill riktigt själv, jag lyssnar och jag försöker förstå.
Fina blå bryr sig inte om att jag kanske tramsar lite onödigt med henne när jag är ute o kör, kanske svänger jag lite för tvärt i kurvorna och kanske e högerfoten lite tung ibland, men inte klagar hon om det, inte..nää..hon förstår att jag tekniskt sett fortfarande e rätt ny på det här med köra och inneha körkort.
Hon har helt enkelt överseende med min något oslipade körteknik.
Men det är något magiskt med na, varje gång jag placerar stjärten i framsätet och ska till o vrida om nyckeln så är det som att kliva in genom en portal till en helt annan dimension.
Där existerar bara jag o fina blå?..(paus)?..fina blå och jag.

Oj, helt plötsligt så förstod jag att fina blå e en hon!!
Men det e ju klart..hon e ju felfri och saknar allt vad brister heter.
Jag tror nästan att hon kan vara min egen alter ego!!
Sett självklart ur ett holistiskt perspektiv.
(jag har nog inte riktigt fattat innebörden av ordet holistiskt men jag tycker det e ett fint o käckt uttryck som det svänger om)

Nu känner jag att jag gjort en tribute till fina blå och kan med lättat samvete trilla ner i bingen och kanske rent av ha turen o drömma något vackert om henne.

Men det e ju så - hon och jag vi e ett, självklart - holistisk sett!!

Tjingeling

Och så puttar vi in en liten "Puh" till Eira:
"Det är roligare att prata med någon som inte använder långa, svåra ord, utan hellre korta, lätta ord som "Vill du ha lite mat?"